- The word itself says i'm possible
Jag har länge haft ångest över min kropp. Varje gång jag sett mej i spegeln förut har en hel hög med ångestkänslor regnat ner över mej. Tror de flesta tjejer, är osäkra över sitt utseende och speciellt över sin kropp. I media ser man mest smala och vackra tjejer, inga lite kurviga men ändå vackra tjejer ?. De ger ju självklart samhället en bild av att alla tjejer ska vara smala och ha stora bröst. Jag anser att kurviga tjejer kan vara minst lika vackra som smala tjejer. Egentligen tycker jag inte att det spelar nån roll hur man ser ut om man är lång,kort, smal, tjock, mullig osv sålänge man trivs med sej själv. En person som trivs med sej själv är oftast mycket mer attraktiv än en person som inte trivs med sej själv, att vara självsäker är attraktivt i mina ögon.
Enda orsaken till att jag haft ångest över min kropp är enbart pågrund av vad andra sagt till mej eller gjort till mej. Ord sårar. Jag minns ännu saker nån sagt till mej då jag var 10 år gammal. De orden är fortfarande som inspelade inne i mitt huvve och ibland när jag ser mej i spegeln är jag mittiallt 10 år gammal igen, ynklig och en röst skriker åt mej att jag är fet och ful, ingen vill leka me dej för att du är tjock, en röst som hånskrattar åt mej och berättar hur misslyckad person jag är. Om det skulle hänt en gång eller några gånger eller enbart i lågstadiet att nån skulle ha kallat mej fet, mullig, ful osv tror jag inte det skulle ha påverkat mej lika mycket som det gjort. Folk som har sagt fula saker till mej har oftat "skämtat" och inte i flit tror jag i alla fall sårat mej. Men om du är t.ex. 14 år ynklig, osäker och speciellt osäker på ditt utseende som jag var då så är det inte roligt att höra såna saker som "Du är så fet så du inte ryms snart genom en dörr", "dina tänder e så gula så ingen nångång kommer vilja pussa dej", "hur känns det ha sådär småa bröst" , "tjockis" "Vi bjuder alla utan Elina" osv. Sku nån säga det idag sku jag uppfatta det som något roligt, eftersom vem säger ens såna saker!?.men att vara ung och osäker och höra det så är det inte så roligt eftersom det följer med en resten av livet och gör en mera osäker. Visste inte riktigt vart jag hörde i lågstadiet och högstadiet kände mej bara utanför och annorlunda. Om man har fått höra samma saker ända tills man är 19 år börjar man tro på det blint till sist. Har idag brytit kontakten med alla människor som fått mej att må dåligt och har bara människor i min närhet som får mej att må bra.
Pointen med att skriva allt det här är enbart för att få folk att börja tänka efter mera vad de säger. Det du säger till en person kan påverka den negativt resten av dens liv fast den inte visat öppet att den blivit sårad, 10 år senare kan personen minnas ordagrant alla ord. Det du själv anser är roligt kanske inte är så roligt för den andra personen. Att kalla en person mullig gör inte personen smal och kan inte fortfarande förstå varför vissa människor måste påpeka det till dem, vad hjälper det dej att sej till en person som är fet att den är fet? tror inte personen själv har missat det och det hjälper knappast personen utan gör den troligtvis mera osäker. Eller om någon är lite annorlunda att påpeka det till den, vad hjälper det att säga, förutom att det sårar personen men om en person är annorlunda va stör det? låt den vara annorlunda. Så alla ni som säger såna saker vad tänker ni riktigt med !? jag föstår bara inte vad NI vinner på att säga det.
Idag är jag 20 år gammal och första gången sen jag var 8 år gammal kan jag säga att jag hatar inte min kropp, anser inte att jag är en misslyckad person och jag tror mera på mej själv. Inte skulle jag heller nångång kunnat tänka mej att skriva en såhär personlig sak om mej själv för alla att läsa. Skulle jag inte ha så bra vänner och speciellt familj som jag har skulle jag knappast må såhär bra idag. Men en av de största orsakerna till att jag fått tillbaks ett självförtroende är för att jag började med MMA. Jag tränar bara med killar och det är ingen som hackat ner på mitt utseende (förstås skämtat). Att klara av att slåss med killar har fått mej att tro på mej själv mera eftersom om jag klarar av det klarar jag av vad som helt. Så känns det ialla fall. Dessutom har jag gått ner mycket sen jag börjat med det och träffat många nya härliga människor på gymmet som enbart har varit trevliga mot mej. Måst säga att min tränare är en av de personerna som gett mej mitt självförtroende tillbaks, jag vet att om nån jag tränar med läser dethär kommer att skratta eftersom min tränare retas säkert mest med mej av alla och skämtar alltid med mej, men han har aldrig sagt till mej att du klarar int av det. Saker jag aldrig trott jag skulle klara av säger han bara att jag visste nog att du skulle klara det. Att ha en person som tror på dej mer än en själv gör att du tror mera på dej själv. Att få bort rösten ur huvudet "du kan inte" " onödigt du försöker för du klarar aldri av det" tog mej 20 år. Idag har jag en röst i huvudet som säger "Elina du klarar det".
Jag har bestämt mej att skaffa en 6-pack till sommaren, klara av 10 pull-ups även före sommaren och ha en match före året tar slut. Har alltid sett på bilder av fitnessmodeller och tänkt att sådär kan jag helt enkelt aldrig se ut att det finns ingen chans i världen min kropp skulle kunna ens komma i närheten av det, nu tänker jag att jag kommer se ut sådär, det får ta den tid det tar, det får vara hur tungt som helst men jag kommer komma dit. Enda orsaken jag vill göra det är för jag förr har intalat mej själv att det är omöjligt och jag vill bara bevisa mej själv att jag var fel. Ingenting är omöjligt om man verkligen vill det!
Jag hoppas att den som årkat läsa igenom tänker mera i framtiden för sej vad de säger och nån som känner samma som jag känt att bara försöka lära tycka om sej själv som man är och stänga ut det nån säger eller sagt till en. Alla är vi fina på egna unika sätt som inte har nånting med utseendet att göra. Att sitta och grubbla över sitt utseende då man är ung vinner man inget på vi kommer ändå alla en dag bli gamla och gråa och vi lever endast en gång!
